Dokumentation
    Utvald

    När AF-delen låser arbetsmiljöarbetet – upphandlingens underskattade konsekvenser

    I många byggprojekt uppstår arbetsmiljöproblem långt innan någon sätter sin fot på arbetsplatsen. Ofta går de att spåra till AF-delen – ett dokument som sällan diskuteras ur arbetsmiljösynpunkt.

    Snabbt svar

    AF-delen formar arbetsmiljöarbetets förutsättningar. När standardtexter återanvänds utan analys flyttas ansvar formellt utan att förutsättningarna säkerställs.

    Byggarbetsmiljöspecialist

    7 min läsning30 januari 2025

    Uppdaterad: 30 januari 2025

    Dela denna sida:
    Upphandlingsmöte med administrativa föreskrifter och anbudsdokument på konferensbord
    AF-delen formar arbetsmiljöarbetets förutsättningar i praktiken

    I många byggprojekt uppstår arbetsmiljöproblem långt innan någon sätter sin fot på arbetsplatsen. De är osynliga i det skedet, men redan inbyggda i projektet genom tidiga beslut, formuleringar och strukturer som byggherren ansvarar för. Ofta går dessa problem att spåra till ett dokument som sällan diskuteras ur ett arbetsmiljöperspektiv, nämligen de administrativa föreskrifterna, AF-delen.

    AF-delen behandlas i många projekt som en formalitet. Ett dokument som ska finnas med, gärna återanvändas från tidigare upphandlingar och justeras så lite som möjligt. I praktiken är det här som avgörande förutsättningar för arbetsmiljöarbetet cementeras. Roller definieras, ansvar flyttas och organisationer låses fast, ofta utan att konsekvenserna analyseras ur ett arbetsmiljöperspektiv. Kopplat till AFS 2023:3 och dess krav på organisation och styrning blir AF-delens utformning avgörande för hur arbetsmiljöarbetet kan bedrivas i praktiken.

    Standardtexter som flyttar ansvar utan analys

    Ett återkommande problem i AF-texter är att byggherrens arbetsmiljöansvar enligt arbetsmiljölagen schablonmässigt förs över till en så kallad ställföreträdande byggherre, med hänvisning till 3 kap. 7 c § arbetsmiljölagen och AFS 2023:3. Formuleringarna är ofta standardiserade och förs in utan att projektets faktiska förutsättningar analyseras.

    Det görs sällan någon prövning av om den part som AF-texten riktar sig mot, ofta en totalentreprenör, faktiskt har möjlighet att uppnå den självständighet som krävs för att rollen ska vara reell och inte bara formell. I praktiken innebär detta att ansvar förs över på papperet, utan att de organisatoriska och praktiska förutsättningarna för att bära ansvaret säkerställs.

    När detta sker riskerar både byggherre och entreprenör att hamna i ett rättsosäkert läge, samtidigt som arbetsmiljöarbetet försvagas. Det som framstår som tydlig ansvarsfördelning kan i verkligheten skapa oklarhet, beroenden och ett mer reaktivt förhållningssätt till arbetsmiljörisker.

    Upphandlingen som låser organisationen

    Upphandlingen är ett av de mest styrande momenten i ett byggprojekt. Det är här roller, ansvar, ersättningsformer och arbetssätt formaliseras. När AF-delen inte är genomtänkt riskerar den att låsa fast en organisation som inte är anpassad för ett fungerande arbetsmiljöarbete.

    Detta blir särskilt tydligt när roller som Bas-P och Bas-U beskrivs översiktligt, utan att det framgår hur uppdraget ska genomföras i praktiken. Det saknas ofta bedömningsgrunder för om de personer som utses har tillräcklig tid, mandat och organisatorisk placering för att kunna utföra samordningsuppdraget på ett förebyggande sätt.

    I stället för att dessa förutsättningar prövas i upphandlingsskedet lämnas frågan öppen, trots att den i praktiken är avgörande för om samordningen kommer att fungera över tid.

    Roller utses men förutsättningarna prövas inte

    I många AF-texter finns krav på att Bas-P och Bas-U ska utses baserat på erfarenhet, kompetens och utbildning, vilket i sig är helt rimligt. Det som ofta saknas är en motsvarande beskrivning av hur det säkerställs att dessa roller har tillräckligt med tid avsatt för uppdraget, hur målkonflikter hanteras när samma person innehar flera roller i projektet och hur organisatoriska beroenden påverkar möjligheten att arbeta förebyggande.

    När dessa frågor inte hanteras i upphandlingen blir det i praktiken individens personliga förmåga som avgör om arbetsmiljöarbetet fungerar. Arbetsmiljöarbetet blir då personberoende snarare än systematiskt, trots att det formellt sett uppfyller regelkraven.

    Projekteringen som bortglömd länk i AF-delen

    En annan vanlig brist i AF-texter rör projekteringen. Krav på arbetsmiljöarbete i projekteringen formuleras ofta övergripande, utan att det preciseras vad detta faktiskt innebär i arbetssätt, rutiner och uppföljning.

    Det ställs sällan tydliga krav på hur riskidentifiering ska bedrivas löpande under projekteringen, hur arbetsmiljörisker ska dokumenteras och följas upp eller hur byggherren och Bas-P ska kunna kontrollera att arbetsmiljöfrågor hanteras som en integrerad del av projekteringsarbetet. När projekteringsansvaret inte konkretiseras blir arbetsmiljöarbetet svårstyrt, trots att många av de mest avgörande riskerna uppstår just i detta skede.

    Ekonomin som styr i det tysta

    Bakom många av dessa brister finns en ekonomisk logik som sällan uttalas öppet. Att analysera organisationen, ställa tydliga krav och följa upp arbetsmiljöarbetet upplevs ofta som kostnadsdrivande i upphandlingsskedet.

    Samtidigt finns en välkänd erfarenhet i byggbranschen som sällan tappar sin giltighet. Det som kostar en krona att planera, kostar ofta tio kronor när det ska hanteras i produktion. När arbetsmiljöfrågor inte ges tillräcklig tyngd i upphandlingen flyttas kostnaderna framåt i projektet, till ett skede där konsekvenserna blir både dyrare och svårare att hantera.

    Arbetsmiljö som en del av upphandlingen

    Ett fungerande arbetsmiljöarbete kan inte läggas på efter att kontrakt har tecknats. Det måste vara en integrerad del av upphandlingen. AF-delen behöver användas för att pröva om ansvar faktiskt kan överföras i praktiken, inte bara formuleras juridiskt. Den behöver säkerställa att roller som Bas-P och Bas-U har faktiska förutsättningar att fungera och ställa konkreta krav på hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas i projekteringen.

    När detta arbete görs tidigt minskar behovet av tolkningar, nödlösningar och efterhandskorrigeringar i produktionen. Projektet får i stället en struktur där ansvar, mandat och arbetssätt hänger ihop.

    En avslutande reflektion

    AF-delen är inte ett administrativt bihang. Den är ett styrande dokument som formar projektets organisation, ansvarsfördelning och arbetsmiljöarbete i praktiken. När AF-texter återanvänds utan analys riskerar de att flytta ansvar utan att skapa förutsättningar och att låsa fast projektet i ett arbetssätt som försvårar förebyggande arbetsmiljöarbete.

    När AF-delen i stället används medvetet kan den bli ett kraftfullt verktyg för tydlighet, struktur och bättre projektgenomförande. Skillnaden ligger sällan i ambition, utan i hur tidigt och hur seriöst frågan hanteras.

    Läs även: Att ställa krav och utvärdera Bas-P, Bas-U, projektörer och entreprenörer – bortom CV, certifikat och referenser

    Fördjupning och vägledning

    Fördjupad vägledning om hur byggherren kan organisera och bära sitt arbetsmiljöansvar i praktiken finns här:

    För praktisk vägledning kring hur samordningsuppdraget ska fungera inom de ramar som sätts i upphandlingen, se även:

    Kort sammanfattning

    AF-delen formar arbetsmiljöarbetets förutsättningar i praktiken. När standardtexter återanvänds utan analys flyttas ansvar formellt, men förutsättningarna för att bära ansvaret säkerställs sällan – med reaktivt arbetsmiljöarbete som följd.

    Stöd i praktiken

    När AF-delar och upphandlingsunderlag ska utformas med tydlig ansvarsfördelning och styrning av arbetsmiljöarbetet kan extern kompetens vara relevant.

    → Byggherre-konsult – arbetsmiljöansvar i praktiken

    Rikard Almgren
    Rikard Almgren

    Byggarbetsmiljöspecialist | Juridiskt sakkunnig | Författare och utbildare

    Rikard Almgren är byggarbetsmiljöspecialist på expertnivå och juridiskt sakkunnig med 20 års erfarenhet av arbetsmiljöarbete inom bygg- och anläggningssektorn. Han arbetar i gränslandet mellan juridik, styrning och praktiskt genomförande.

    Läs mer om Rikard