Roller

    När tillfälliga och samverkande konstruktioner behandlas som något tillfälligt – men konsekvenserna är permanenta

    Tillfälliga konstruktioner är sällan tillfälliga ur risk- och ansvarsperspektiv. När de projekteras utan tydlig samordning flyttas riskerna till byggskedet där konsekvenserna blir störst.

    Snabbt svar

    Tillfälliga konstruktioner kräver tydligt projekteringsansvar. När de behandlas som praktiska lösningar i byggskedet blir risker permanenta.

    Byggarbetsmiljöspecialist

    7 min läsning25 maj 2025

    Uppdaterad: 25 maj 2025

    Dela denna sida:
    Tillfälliga konstruktioner och ställningar på byggarbetsplats
    Tillfälliga konstruktioner är inte tillfälliga ur ett ansvarsperspektiv

    I många bygg- och industriprojekt finns konstruktioner som aldrig riktigt får en tydlig hemvist. De är inte avsedda att stå kvar när projektet är färdigt, de är inte alltid en del av den permanenta projekteringen och de betraktas ofta som något som kan lösas senare, när arbetet väl pågår. Enligt AFS 2023:3 kräver dessa konstruktioner samma systematiska riskhantering som den permanenta projekteringen.

    När tillfälliga och samverkande konstruktioner utformas aktualiseras projektörens arbetsmiljöansvar i bygg- och anläggningsprojekt, eftersom tekniska val påverkar både stabilitet och hur arbeten kan utföras säkert i byggskedet.

    Problemet är att dessa konstruktioner sällan är tillfälliga ur ett risk- och ansvarsperspektiv. De kan bära laster, påverka stabilitet, styra arbetsmetoder och vara direkt avgörande för människors säkerhet – trots att de ofta behandlas som sekundära eller praktiska lösningar i utförandet.

    När konstruktionen finns – men projekteringen saknas

    Tillfälliga och samverkande konstruktioner förekommer i nästan alla projekt. Det kan handla om ställningar som samverkar med byggnaden, provisoriska stagningar, tillfälliga upplag, arbetsplattformar, montageordningar eller lösningar för håltagning och öppningar.

    I praktiken är detta konstruktioner som påverkar både byggnadens beteende och arbetsmiljön under utförandet. Ändå hamnar de ofta utanför den formella projekteringen.

    Det som saknas är sällan en teknisk lösning – det som saknas är ett tydligt projekteringsansvar.

    När ingen definierar vem som projekterar, kontrollerar och tar ansvar för dessa konstruktioner uppstår ett tomrum. I det tomrummet blir tillfälliga lösningar permanenta risker.

    "Det där löser vi i produktionen" – ett farligt antagande

    Ett av de vanligaste resonemangen kring tillfälliga konstruktioner är att de hanteras i byggskedet. Det kan låta rimligt, men bygger ofta på ett grundläggande missförstånd.

    Att ta fram, anpassa eller dimensionera en tillfällig eller samverkande konstruktion är projektering. Det är inte ett utförande i efterhand, utan ett tekniskt ställningstagande som påverkar både stabilitet och arbetsmiljö.

    Utförare som i praktiken blir projektörer

    I byggskedet anlitas ofta specialiserade aktörer för att ta fram lösningar för tillfälliga konstruktioner. Det kan vara ställningsföretag, bygghissleverantörer eller entreprenörer som projekterar montageordningar eller provisoriska lösningar som en del av sitt uppdrag.

    När dessa aktörer tar fram tekniska lösningar agerar de som projektörer i arbetsmiljölagstiftningens mening – även om projekteringen sker under pågående utförande.

    Det innebär att kraven på att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet gäller även här. Riskidentifiering, bedömningar, egenkontroller och dokumenterade ställningstaganden ska göras, trots att lösningen tas fram sent i processen.

    Detta är en verklighet som många av dessa aktörer varken känner till eller är organiserade för.

    När projektering sker i byggskedet – och systemet inte hänger med

    Det som ofta förbises är att projektering inte upphör bara för att byggskedet har påbörjats. Tvärtom uppstår projektering ofta just då, när förutsättningarna blir konkreta och behovet av tillfälliga lösningar blir tydligt.

    När projektering sker i byggskedet utan att erkännas som projektering faller den utanför den systematik som regelverket bygger på.

    Detta skapar ett strukturellt problem. Lösningarna tas fram, men utan samordning, utan övergripande riskhantering och utan tydligt ansvar.

    Bas-P:s avgörande roll när projektering uppstår under byggtiden

    I många projekt upphör Bas-P-funktionen i praktiken när byggskedet startar. Fokus flyttas till Bas-U och samordning av utförandet på arbetsplatsen.

    När ny projektering uppstår under byggskedet blir Bas-P:s ansvar för arbetsmiljösamordning i planering och projektering avgörande för att arbetsmiljöarbetet inte faller utanför systematiken. När Bas-P saknas i detta skede finns det ingen funktion som samordnar projekteringen ur ett arbetsmiljöperspektiv, ingen som säkerställer att risker hanteras systematiskt och ingen som håller ihop helheten.

    Bas-U kan inte ersätta detta. Bas-U:s uppdrag är att samordna utförandet, inte att samordna projektering.

    Läs även: Bas-P:s uppdrag – varför samordning inte handlar om att ha koll på allt

    När arbetsberedningar får bära för mycket ansvar

    I avsaknad av tydlig projektering och aktiv Bas-P-funktion hamnar ansvaret ofta i arbetsberedningar. Det är där tekniska lösningar diskuteras, risker identifieras och beslut fattas.

    Med Bas-U:s samordningsuppdrag följer uppdraget att hantera det som kvarstår – men arbetsberedningar är inte ett substitut för projektering. De är ett verktyg för att planera hur arbetet ska utföras, inte för att bära ansvar för tekniska lösningar som påverkar konstruktion, stabilitet och arbetsmiljö.

    När arbetsberedningar används för att kompensera för utebliven projektering flyttas både ansvar och risker till byggskedet – där konsekvenserna blir som störst.

    Konsekvenserna blir synliga först när något händer

    Precis som i många andra delar av byggarbetsmiljöarbetet blir problemen sällan synliga förrän något inträffar. Ett ras, ett tillbud, en olycka eller en tillsyn.

    Först då blir det tydligt att tillfälliga konstruktioner aldrig var tillfälliga i sin påverkan.

    Frågan som följer är ofta densamma: vem projekterade detta, och på vilka grunder? Och lika ofta saknas ett tydligt svar.

    Avslutande reflektion

    Tillfälliga och samverkande konstruktioner är en integrerad del av hur byggprojekt faktiskt genomförs. Att behandla dem som något som löser sig i produktionen är att underskatta både riskerna och komplexiteten.

    När tillfälliga konstruktioner erkänns som projektering – oavsett när de tas fram – blir det möjligt att också hantera dem systematiskt ur ett arbetsmiljöperspektiv.

    Det är först då ansvar, roller och arbetsmiljöarbete kan hänga ihop även i de mest riskfyllda skedena.

    Läs även: Vad är byggarbetsmiljösamordnarens egentliga ansvar?

    Fördjupning

    För en samlad genomgång av projektörens arbetsmiljöansvar, se stegvis vägledning för projektörer.

    För fördjupning kring samordning i projekteringsskedet finns en praktisk vägledning för Bas-P.

    För fördjupning kring samordning i byggskedet finns en praktisk vägledning för Bas-U.

    I BASYS kan frågor om tillfälliga lösningar kopplas till projektets tidplan och byggbarhet. Guiden Planera tid, byggbarhet och tillfälliga lösningar i BASYS visar hur ni samlar förutsättningar och underlag som behöver samordnas inför arbetet.

    Kort sammanfattning

    Tillfälliga och samverkande konstruktioner är inte tillfälliga ur ett arbetsmiljö- och ansvarsperspektiv. När de projekteras utan tydlig samordning och utan aktiv Bas-P-funktion flyttas riskerna till byggskedet, där konsekvenserna blir som störst.

    Stöd i praktiken

    När projektering av tillfälliga konstruktioner behöver samordnas systematiskt kan extern kompetens vara ett relevant stöd.

    → Bas-P-konsult – samordning i planering och projektering

    Rikard Almgren
    Rikard Almgren

    Byggarbetsmiljöspecialist | Juridiskt sakkunnig | Författare och utbildare

    Rikard Almgren är byggarbetsmiljöspecialist på expertnivå och juridiskt sakkunnig med 20 års erfarenhet av arbetsmiljöarbete inom bygg- och anläggningssektorn. Han arbetar i gränslandet mellan juridik, styrning och praktiskt genomförande.

    Läs mer om Rikard