Processer

    Vad innebär det i praktiken att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet?

    Att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet handlar om att uppmärksamma, bedöma och påverka lösningar medan de tas fram – inte att granska färdiga lösningar.

    Snabbt svar

    Att planera och projektera för god arbetsmiljö i byggskedet innebär att uppmärksamma risker löpande under projekteringen – inte att granska färdiga lösningar i efterhand.

    Byggarbetsmiljöspecialist

    10 min läsning25 maj 2025

    Uppdaterad: 25 maj 2025

    Dela denna sida:
    Projektörer som arbetar med ritningar och diskuterar arbetsmiljölösningar
    Att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet

    Formuleringen "planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet" förekommer ofta i regelverk, vägledningar och utbildningar. Den är välkänd, men samtidigt ofta förenklad i praktiken.

    I många projekt reduceras kravet till något som kontrolleras i efterhand: risklistor, sammanställningar eller kommentarer när tekniska lösningar redan är fastlagda. Problemet är att detta inte är vad kravet faktiskt avser.

    Att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet innebär att projektörerna uppmärksammar, bedömer och påverkar tekniska lösningar medan de tas fram – inte att granska färdiga lösningar i efterhand.

    Uppmärksamma och bedöma – parallellt med projekteringen

    Granskning förutsätter ofta att en funktion eller ett övergripande mål redan är bestämt, och att projekteringen handlar om att lösa hur detta ska uppnås. Arbetsmiljöarbetet i projekteringen behöver därför ske parallellt, i samma takt som förslag till tekniska lösningar utvecklas.

    Det är först då arbetsmiljöperspektivet kan påverka lösningarnas utformning – inte bara konstatera deras konsekvenser.

    Att uppmärksamma och bedöma risker innebär att projektörerna löpande reflekterar över hur deras lösningar påverkar möjligheten att utföra arbetet säkert i byggskedet, innan valen låses.

    Riskhantering som en del av lösningsarbetet

    Arbetsmiljöarbetet i projekteringen ska utgå från grundprinciperna för att förebygga arbetsmiljörisker. Det innebär att risker inte bara identifieras, utan också hanteras genom val av lösningar.

    Särskilda risker ska alltid ha en åtgärd – inte bara en notering.

    Detta innebär att projektörerna behöver arbeta aktivt med att eliminera eller minska risker genom utformning, sekvenser, åtkomlighet och tekniska val. När riskhantering reduceras till dokumentation utan påverkan på lösningarna har projekteringen redan passerat den punkt där den gör störst nytta.

    Byggbarhet – när arbetsmiljö och utförande möts

    I mer komplexa projekt räcker det inte alltid med traditionell projekteringskompetens för att fullt ut kunna bedöma hur en lösning påverkar arbetsmiljön i byggskedet. Detta gäller särskilt när tillfälliga eller samverkande konstruktioner krävs för att möjliggöra ett säkert utförande av den färdiga konstruktionen.

    Här blir begreppet byggbarhet centralt.

    • Finns utrymmet?
    • Vilka arbetsmetoder krävs?
    • Vilka tekniska hjälpmedel behövs?
    • Krävs tillfälliga konstruktioner för att arbetet ska kunna utföras säkert?

    Byggbarhet handlar därmed inte bara om produktion – utan om huruvida lösningen i praktiken kan genomföras utan att skapa onödiga risker.

    När projekteringen behöver förstärkas med produktionserfarenhet

    I vissa projekt är komplexiteten sådan att det kan vara nödvändigt att tillföra produktionserfarenhet redan under projekteringen. Det kan exempelvis handla om att en produktionsplanerare arbetar parallellt med projektörerna för att bidra med kunskap om möjliga utförandelösningar och arbetsmiljökonsekvenser i byggskedet.

    Detta innebär inte att projekteringsansvaret flyttas – utan att projektörernas förutsättningar att fatta välgrundade beslut förstärks.

    Att behovet av sådan kompetens uppstår är inte ett tecken på bristande projektering, utan på projektets komplexitet.

    Byggherrens förutsättningar och Bas-P:s samordning

    Det är byggherren som ansvarar för att skapa förutsättningarna för att arbetsmiljöarbetet ska kunna bedrivas systematiskt i projekteringen. Om behovet av exempelvis produktionserfarenhet eller förstärkt samordning inte har identifierats tidigt, blir det ofta synligt först när lösningarna börjar konkretiseras.

    Detta förändrar inte byggherrens ansvar – men det gör Bas-P:s rutin avgörande.

    Bas-P verkar genom det arbetssätt som har införts för hur projekteringen ska bedrivas. När projektets faktiska behov visar sig vara större än vad som initialt bedömts är det genom denna rutin som frågan ska uppmärksammas, bedömas och föras tillbaka till byggherren för ställningstagande.

    Bas-P ersätter därmed inte byggherrens ansvar, utan fungerar som en mekanism för att säkerställa att arbetsmiljöfrågorna hålls levande i takt med att projekteringen utvecklas.

    Läs även: Bas-P – ett uppdrag som kräver samordning, inte kontroll

    Ett viktigt tillägg: vilka risker projekteringen ska fokusera på

    I många projekt uppstår en otydlighet kring vilka risker som faktiskt ska hanteras i projekteringen. Av välvilja händer det att projektörer, Bas-P och ibland även byggherrar börjar hantera risker som i grunden hör hemma i entreprenörens arbetsgivaransvar.

    Projekteringens fokus ska ligga på risker som följer av tekniska lösningar, utformning, samordning och förutsättningar – inte på hur en entreprenör organiserar sitt arbete.

    Psykosociala faktorer som stress eller ensamarbete, liksom exakta arbetssätt, rörelsemönster eller val av handverktyg, är i grunden arbetsgivarfrågor. Projekteringen ska i stället bedöma om lösningarna i sig kräver riskfyllda metoder för att kunna utföras.

    Personlig skyddsutrustning – ett exempel på ansvarsförskjutning

    Ett tydligt exempel på detta är när personlig skyddsutrustning anges schablonmässigt i projekteringen.

    Att skriva "hjälm och handskar krävs" är inte projektering – det är en förskjutning av ansvar som dessutom riskerar att skapa nya arbetsmiljörisker.

    Felaktiga eller generella anvisningar kan leda till att entreprenörer förlitar sig på skydd som inte är anpassade till det faktiska arbetet. I vissa situationer kan exempelvis hjälm vara olämpligt efter riskbedömning, och val av handskar är ofta avgörande för säkerheten beroende på om arbetet innebär frätande ämnen, vassa kanter eller roterande utrustning.

    Projekteringens uppgift är att minska behovet av personlig skyddsutrustning genom utformning av lösningar – inte att föreskriva arbetsgivarens skyddsåtgärder.

    Personlig fallskyddsutrustning – ett särskilt riskfyllt exempel

    Ett än mer allvarligt exempel på ansvarsförskjutning och bristande riskhantering är när projektörer föreskriver "personlig fallskyddsutrustning" som åtgärd i projekteringen.

    Att ange personlig fallskyddsutrustning utan att ha utrett om den är lämplig, möjlig att använda eller korrekt dimensionerad för arbetet innebär betydande risker för yrkesfolk. Begreppet är ofta otydligt och säger i praktiken ingenting om hur arbetet ska kunna utföras säkert.

    • metodval
    • infästningspunkter
    • räddningsmöjligheter
    • utbildning och organisation

    Detta ligger i grunden inom arbetsgivarens ansvar och kan inte föreskrivas schablonmässigt i projekteringen utan att man samtidigt tar ansvar för hela systemet runt användningen.

    Samtidigt innebär sådana skrivningar att man frångår riskhanteringens grundprinciper. Kollektiva skyddsåtgärder ska alltid prioriteras före individuella. Att tidigt luta sig mot personlig fallskyddsutrustning riskerar därför att ersätta lösningar som exempelvis skyddsräcken, arbetsplattformar, tillträdeslösningar eller förändrad utformning – åtgärder som ofta hade kunnat projekteras fram.

    När personlig fallskyddsutrustning används som projekteringsåtgärd snarare än som sista utväg efter riskeliminering och kollektiva skydd, har riskhanteringen redan gått fel.

    Tid som en del av byggbarheten

    Tid är en ofta underskattad arbetsmiljöfaktor i projekteringen. Projektörer förväntas inte sätta produktionstider, men de ska – så långt de har faktisk möjlighet att påverka – beakta hur tid påverkar möjligheten att utföra arbeten säkert.

    En lösning som är tekniskt möjlig men kräver orimlig tidspress är i praktiken inte byggbar ur ett arbetsmiljöperspektiv.

    Kravet på god framförhållning gäller även när projektering fortsätter efter att byggskedet har påbörjats. Sena ändringar, ofärdiga lösningar eller bristande samordning skapar tidspress som direkt påverkar säkerheten i utförandet. När detta uppmärksammas ska Bas-P informeras, eftersom tid är en systemfråga som behöver hanteras på rätt nivå.

    Läs även: Projektörernas ansvar för arbetsmiljön

    Avslutande reflektion

    Att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet handlar om att forma lösningar som är byggbara, samordnade och möjliga att utföra säkert.

    När byggbarhet, produktionserfarenhet och arbetsmiljö hålls ihop redan i projekteringen skapas förutsättningar för ett byggskede som inte bygger på improvisation eller ansvarsförskjutning.

    Det är där projekteringen gör som störst skillnad.

    Fördjupning och vägledning

    För en samlad genomgång av projektörernas arbetsmiljöansvar och hur kravet på att planera och projektera för god arbetsmiljö ska tillämpas i praktiken, se:

    För fördjupning kring hur samordningen i projekteringen ska fungera när flera discipliner och tekniska lösningar samverkar, se även:

    Kort sammanfattning

    Att planera och projektera för en god arbetsmiljö i byggskedet innebär att löpande uppmärksamma och hantera risker genom byggbara tekniska lösningar, med rätt förutsättningar, rätt samordning och rimliga tidsramar. Risker som hör till arbetsgivaransvaret ska inte ta fokus från det som faktiskt kan påverkas genom projektering.

    Stöd i praktiken

    När projekteringen behöver samordning för att säkerställa att byggbarhet och arbetsmiljö hålls ihop kan extern kompetens vara ett relevant stöd.

    → Bas-P-konsult – samordning i planering och projektering

    Rikard Almgren
    Rikard Almgren

    Byggarbetsmiljöspecialist | Juridiskt sakkunnig | Författare och utbildare

    Rikard Almgren är byggarbetsmiljöspecialist på expertnivå och juridiskt sakkunnig med 20 års erfarenhet av arbetsmiljöarbete inom bygg- och anläggningssektorn. Han arbetar i gränslandet mellan juridik, styrning och praktiskt genomförande.

    Läs mer om Rikard